Jag har verkligen inget behov av att vara i centrum, även om jag har spelat teater, sjungit i kör och jobbat som utbildare, men då går man in i en roll och det är inte ens privata jag som lämnas ut. Jag är inte en som skriker ut "HEEEEJ, HÄR ÄR JAG. SE PÅ MIG!!!". Visst vill jag bli sedd. Jag vill att mitt arbete uppskattas. Jag vill att min personlighet uppskattas. Jag vill att mitt utseende uppskattas. Men jag vet att alla inte älskar mig, gillar mig eller ens accepterar mig och det är så livet är.

Jag gör mitt bästa med att vara lyhörd, att ge feedback och bekräftelse, ge alla utrymme att växa och utvecklas, alla måste få en chans att prova själva, göra sina misstag.

Jag förväntar mig inte att alla är likadana tillbaka. Det viktiga är att ens väg till självkänsla/självuppskattning/självhävdelse inte sker på bekostnad av andra.