Fuck my brain, rock my world and touch my heart....hur ser du mig?

Jag vet ju hur min grundpersonlighet är och vad jag sen gått igenom i mitt liv och detta har skakats om och blivit jag. Sen kommer jag att jobba med mig själv resten av livet och ibland anpassar jag min personlighet efter situationen jag befinner mig i.

I skolan såg man mig på olika sätt; tystlåten, intelligent, blyg, en som tordes vara sig själv. Det beror på vem man frågar....men allt det handlade om var att ibland såg ni grundpersonligheten, ibland anpassade jag mig till situationen och ibland klarade jag inte av den alls.

Någon sa till mig en gång "jag har aldrig sett dig på DET sättet"...nej, det beror ju helt på i vilket sammanhang vi träffats och vilka delar av mig du lagt märke till.

Jag har varit med om att få inviter både från överordnade och kollegor ( i det förflutna ska jag poängtera, så det inte spekuleras på mitt nuvarande jobb)...gifta...Om nu gifta män i samma positioner som singelmän tycker det är värt att kanske riskera sitt jobb och vår arbetsrelation, varför har det aldrig varit nån singelman som känner att jag är värd chansen/risken? Ser män som har en arbetsrealtion till mig den sexuella jag på olika sätt?

De flesta vet ju bara en liten bråkdel av allt om mig, så frågan "hur ser du mig?" beror på vilken del av mig just den jag frågar ser.

-----------

Ni har sett styrka, hopp, glädje och förtvivlan i mig mina barn. Jag kommer alltid att älska er.
"I see you" min tvillingsjäl som alltid finns med mig.